Han är iväg på badminton för tillfället med några från jobbet, och jämt när jag är ifrån honom, även om han bara är på jobbet och jag är ledig, så får jag såna kärleksrushar när jag tänker på honom. Att säga att jag älskar honom räcker liksom inte.. Det jag känner för honom är bortom mitt ordförråd! Att säga att han är bäst, räcker inte heller, för han är mer än bäst! Han är den snällaste, lugnaste, klokaste och finaste människan jag någonsin träffat.
Även om han är den största retstickan genom tiderna (delad första plats med mig) så kan ingen få mig att skratta så mkt som han! Han är så jävla rolig! Och vi har så kul ihop!
Det bästa med honom är, att han får mig att tro på mig själv. Han tror på mig, och peppar mig, och det betyder så mycket för mig, som sällan tror på mig själv. Det spelar ingen roll om jag får hela världen emot mig, för jag vet att Andreas alltid är på min sida.
Jag får så dåligt samvete när jag bråkar med honom, när jag gnäller på honom om disk eller städning, sånt där strunt som alla par säkert bråkar om emellanåt, när vardagen blir vardag.
Och han blir aldrig arg! Även när jag är en riktig jävel, så behåller han sitt lugn genom allt. Något jag beundrar som fan!
Jag får nöja mig med att säga att jag älskar honom, jag älskar honom mer än allt, tills jag hittar ett annat ord som bättre beskriver hur jag känner. Jag ser fram emot giftermål, barn, vår första gensamma bostadsrätt! Och allt annat som vi kommer få uppleva ihop. Inget annat spelar någon roll så länge jag får ha Andreas vid min sida. Min fina, bästa älskling.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar