Dagarna rusar iväg och är fyllda med massa skoj så jag prioriterar inte bloggen direkt. På tal om att dagarn rusar iväg också, på måndag fyller jag 25 år. Känns inte kul!
Jag har haft ångest i ett halvår och nu är den mer påtaglig än någonsin. Jag vill inte bli äldre! Kan man inte få stoppa tiden, bara tills man vet vad man vill göra med sitt liv?
Man borde kanske veta det vid den här åldern, men som vanligt har jag ingen aning.
Jag har ju såklart drömmar!
En dröm som jag haft länge är att bli artist. Eller jobba med något inom entertainment. Jag vet att jag är rolig, och kan bjuda på mig själv. Jag kan sjunga, och dansa! Men det känns som att en sån här dröm ska man bara ha som barn. Jag är för gammal, jag skulle tagit tag i det här när jag va 18! Eller ännu yngre. Varför valde jag inte en musikklass i högstadiet? Jo för att jag brydde mig för mkt om vad andra tyckte. Varför fortsatte jag inte dansa? För att jag ville vara ute och festa och inte ha några måsten i livet.
Jag blir så trött på mig själv, jag är alltid så rädd för vad andra ska tycka om mig. Rädd för att misslyckas, och när jag tänker efter så har jag aldrig slutfört något i hela mitt liv. Allt jag påbörjat har jag struntat i att slutföra för att jag blivit distraherad av nåt annat, alltid har det dykt upp nåt annat som fångat mitt intresse, och när jag tröttnat på det så riktas uppmärksamheten mot nåt annat.
Varenda dag förställer jag mig hur mitt liv skulle kunna vara. Men varför skulle jag lyckas när så många andra har samma drömmar som jag?
Rörigt inlägg I know. Är bara så ledsen över att jag inte vågar chansa och kanske lyckas, eller misslyckas..
Nu är jag snart 25 och mitt liv är inte alls som jag vill ha det.
För att jag är en feg jävel.
Som nöjer sig.
- Posted using BlogPress from my iPhone
