Känner att bloggen inte riktigt är prio ett just nu. Men det är det inget som e.
Livet rullar på. Jobbar, leker med kompisar, njuter i ensamhet och saknar min andra halva.
Igår saknade jag extra mycket! Då bröt jag lite ihop.. Men det hjälper att få höra den fina rösten i telefon, som berättar för mig hur mycket han saknar mig, och att vi snart ska få ses. Jag är så lyckligt lottad som har fått träffa den här underbara, glada människan! Helt olik "dom andra". För en gångs skull har jag någon som tar hand om mig! försöker hitta orden som beskriver hur jag känner, Men jag vet inte hur jag ska formulera mig.. Får försöka en annan gång.
Ikväll blev jag ledsen över en annan anledning. Zappade runt bland kanalerna på dumburken efter jobbet, och fastnade på TV4. Jenny Strömstedt har tydligen någons slags talkshow, och idag var sugarplum fairy där. Det handlade om trummisen, Kristian Gidlund som drabbats av cancer för andra gången om jag inte missminner mig. Och denna gången har han fått en dödsdom, han vet att han snart kommer dö. Jag blev så himla berörd av det han berättade, och det som de andra två sa om honom, och hur dom kände inför det som kommer att hända.
Det som berörde mig mest var när han sa, att han nu mer än någonsin är nyfiken på livet. Det är bara så sorgligt att han inte kommer kunna njuta av det..
Då blev jag arg, arg på mig själv! Här är jag så jävla dum, som går runt och röker, leker med döden, och tar så lätt på det som kommer av rökningen, cancer!
När oskyldiga människor, som aldrig ens rört en cigarett, barn! Vuxna, vem som helst, drabbas av den här hemska sjukdomen, och får veta att dom snart ska dö. Varför ska man utsätta sig för det? Jag vill inte sitta där och skämmas, och ha folk som tar hand om mig när jag fått cancer, något som jag orsakat själv!
Och det värsta skulle vara om någon i min närhet drabbades av cancer, när det borde vara jag! Då skulle jag inte kunna leva med mig själv.
Med tårarna rinnande längs kinderna, gick jag med bestämda steg ut i hallen, rotade fram mitt nyinköpta paket cigaretter och knöglade ihop det, hällde diskmedel på det, och slängde det i sopporna!
"Skärp dig nu för fan Johanna" tänkte jag.
Och det är precis det jag tänker göra. Livet är för kul för att riskera! Jag har för mycket att leva för.
Läs Kristians blogg och få ett riktigt wake up call!
Ikroppenmin.blogspot.se
- Posted using BlogPress from my iPhone
